Hej! Som ni kanske kommer i håg så har jag börjat skriva en historia på bloggen, och den ska innehålla delar från Twilight! Varje gång jag skriver en till del av boken kommer de tidigare delarna vara med så till slut kommer hela boken vara i ett inlägg.

Förord

Jag låg där i min säng en vanlig kväll i tron att detta skulle bli precis som det var varje kväll när jag skulle sova. Då hörde jag det. Ljudet som fick mig att rysa. Bom och sen något som raspade på mitt fönster. Sen blev det svart och allt jag kände var smärta, smärta och smärta.

Kap 1

Då min syn på livet förändrades

När jag vaknade låg jag i ett smutsigt gatuhörn. Det brände och sved i hela kroppen. Det kändes som om jag brann, men jag skrek inte, nej jag grät inte ens. Jag var helt utmattad, så slut att jag nästan kunde ignorera smärtan. Jag låg där helt ensam hela natten till soluppgången innan någon kom. Det var en ung man som sa att han hette Nathal.

"Allt kommer att bli bra" sa han med lugnn och behärskad röst. "Jag vet hur det känns. Jag har själv gått igenom samma sak..."

"Men vad händer med mig?" sa jag och när jag sa det kunde jag inte hålla tillbaka det mer. Jag skrek både ursinnigt och förfärat. Efter ett tag började jag undra varför jag inte tappade rösten. Jag kunde inte förstå det! När smärtan började avta, kom Nathal tillbaka och berättade vad jag hade blivit.

"Jane, välkommen till vampyrernas värld" sa han.

Det var då, just då som min syn på livet förändrades.

kap 2

Nathal hjälpte mig upp och sa åt mig att följa med. Jag kunde inte göra annat än att just följa med honom. Vi gick och gick. Vi gick förbi mitt hus, husen där mammas och pappas bästa kompisar bodde, och överallt hörde jag skratt och skämt. Men jag kunde inte le själv. Jag förstod att mamma och pappa var mycket oroliga eftersom vi hade passerat flera uppsatta affischer på mig, och under stod det "Har du sett denna flickan?". Plötsligt tyckte jag att det blev för tyst, och han verkade märka det så han började småprata lite.

"Du undrar nog varför jag valde dig som bodde högst upp i ett tiovåningshus och varför jag inte tog den där killen, Jonny eller vad han nu hette?" frågade han.

"Jo jag har tänkt lite på det..." svarade jag tillbaka.

"Jo, vi behöver någon som kan styra upp stämningen där hemma." sa han.

Jag började gapskratta.

"Skulle jag!? Först och främst vill jag att du ska veta att ingen någonsin ens ser på mig!!! Jag menar, jag kan inte prata inför massa människor utan att klanta till det TOTALT!!!"

"För det första så är det vampyrer och för det andra är DU en vampyr nu!" sa han.

När vi kom fram till ett stort hus så stannade han.

"Är du redo Jane?" undrade han, men utan att vänta på svar öppnade han dörren. Det stod en massa vampyrer utspridda över hela hallen men på en halv sekund stod allihopa i en halvmåne runt dörren. Deras ögon var matt röda det steg fram en flicka som var runt tolv år.

"VAR ÄR DOM NATHAL!? DU LOVADE ATT TA MED DIG NÅGRA MÄNNISKOR HEM!!! ALLIHOPA ÄR TÖRSTIGA!!!! VI HÅLLER PÅ ATT DÖ AV TÖRST!! Nathal brydde sig inte om hennes vrål utan vände sig till alla vampyrerna.

"Detta är Jane som jag har pratat om!" sa han.

"Så det är du som ska sno min roll som chef?" muttrade hon. Jag hade svårt att tro att HON var chef. fast å andra sidan var jag ju bara 13. Eller jag skulle fylla 13 men eftersom jag blev vampyr 1 minut innan klockan tolv (då det blir nästa dag så datumet ändras) så skulle jag förbli 12 i resten av mitt liv.

"Jag heter Sophie" sa flickan som hade skrikit på mig. "Vi kan ta hand om alla vampyrer tillsammans!"

"Jag heter Jane" sa jag. "Ja jag skulle nog inte klara att ta hand om alla själv..." mumlade jag även om jag visste att alla hörde mig.

"Jane låt mig visa dig till ditt rum!" sa Nathal.

Rummet var stort, välmöblerat och massa fina tavlor och prydnadssaker.

"Din privata matsal finns där." sa Nathal och pekade på en vit dörr. "Där finns redan några att dricka till dig där. Jag sa till Sophie att ingen fick dricka dom för att du skulle komma. Du förstår, vi i vampyrernas sällskap har väntat i ett halvår på att du skulle komma!" sa han.

"Nathal, skulle du kunna berätta lite om vampyrernas sällskap för mig?" undrade jag.

"Nej det får Enalo göra. Han är den äldsta i vampyrernas sällskap och det var har som grundade det. Du behöver dricka! Drick dig mätt nu och sen kan du lära känna några av vampyrerna! Enalo berättar när han kommer hem i morgon."

Läs fortsättningen! Kolla på bloggen varje dag för att se om nästa del har kommit än...

Nedan: Renesmee från breking dawn