RECENSION: Grattis alla fans som orkar höra historien en gång till, skriver Malin Nauwerck om Om jag kunde drömma (oftast kallad Twilight) som grafisk roman

Manga är inne. Vampyrer är inne. Vampyrmanga är inne. Slutsats: det är läge att göra världens mest populära vampyr-franchise till grafisk roman i mangastil.

Om jag kunde drömma (del 1) är första hälften av romanen med samma namn (dock kallad Twilight av alla utom förlaget). Den säljs in som författarens egen vision, ”Stephenie Meyers inre bilder av Twilight-sagan”. Och lyckligtvis föreställde sig tydligen Stephenie Meyer sina vampyrer i mangastil. Eller nästan i alla fall; sättet att teckna kallas ”manhwa” och kommer från Korea. Trots de många likheterna med manga finns ett par tydliga skillnader: för det första läses boken från vänster till höger, för det andra är gestalterna, trots överdimensionerade ansikten och ögon, mer realistiska i proportionerna.

Resultatet blir ungefär en söt blandning av Sailor Moon och Min häst. Mindre snygg är själva textningen (kursiv Times New Roman) och pratbubblorna som på ett ogenomtänkt sätt ofta skymmer gestalternas ansikten.

Tecknaren Young Kim har fått skapa helt nya versioner av de världskända huvudpersonerna, och det märks att formatet påverkar tolkningen.
Vampyren Edward blir dyster, storögd manhwa-pojke och hjältinnan Bella utagerande på typiskt mangamanér. Det vill säga, det slås argt i dörrar medan tårarna sprutar åt alla håll och håret fladdrar över boksidorna.
I övrigt används serieformen mestadels på ett smart sätt. Drömmar återges i suggestiva kollage från Bellas perspektiv och blodet droppar rött i en svartvit värld.

Tyvärr vilar berättandet oftare på en tung, inre monolog som är ordagrann från förlagan, komplett med taffliga metaforer (Edward: ”du är mitt favoritheroin”) och oidiomatisk översättning (Bella: ”jag är så lättläst. Min mamma kallar mig för sin öppna bok”). Men med från originalet följer också den romantiska laddning vilken blivit seriens signum och som garanterat kommer fortsätta att trollbinda.

Så grattis alla fans som orkar höra historien berättas ytterligare en gång. Nästa: diktsamling eller musikal?